När man utgår från utsidan istället för insidan.

En illustration som jag gjorde till vårat kök för något år sedan.
 
Att man utgår från utsidan när man väljer sina vänner gör förhoppningsvis ingen. Hur en person ser ut är i alla fall inte något som är med på min lista över vad som är viktigt hos en riktigt härlig vän. Dock händer det att jag går efter utsidan istället för insidan, och det är när det kommer till böcker.
 
Böcker med ett fint omslag har alltid en större chans att hamna i bokhyllan här hemma än böcker med omslag som inte är fullt lika i ögonfallande.
 
Kanske inte den bästa strategin att ha när man ska köpa en ny bok, tänk vilka underbara historier man går miste om. Men inte desto mindre förändrar det att jag dras först till böckerna med de härliga, färgglada omslagen.  
 
När jag nyligen klickade hem några böcker från Bokus vårrea var det just detta som hände. Jag klickade hem tre stycken böcker illustrerade av Jenny Karlsson. Jag är väldigt förtjust i hennes stil och har inga böcker illustrerade av henne i bokhyllan så tänkte att det var dags att passa på när alla tre böcker i Kicka -serien fanns till kanonpris!
 
Dessutom damp ytterligare tre böcker ner i beställningen, men vilka de är får ni allt se när jag hämtat ut paketet! 

Bland monster och dålig karma.

 
Jag skrev ju för några dagar sedan om hur jag, lite så där lyxigt, stod och velade framför bokhyllan bland alla spännande och lockande titlar som ännu står olästa. Jag kan meddela att jag tillslut lyckades göra ett val.
 
Velandet resulterade i David Safiers Min familj och andra monster, och vilket bra val sen då!
 
De senaste kvällarna har jag gjort mitt bästa för att få en stund för mig själv när jag kan krypa ner i soffan under en filt och med några tända ljus omkring mig, läsa min mycket omsorgsfullt valda bok. Det har blivit en hel del skratt som lett till några nyfikna blickar ifrån sambons håll som suttit några meter ifrån mig. 
 
Nu har jag läst lite mer än hälften av boken och det slog mig att det kanske var dags att skriva någon slags recension om Safiers Dålig karma. Så nu kan ni nog vänta er någon slags recension inom några dagar! 

Alice i Underlandet

 
Titel: Alice i underlandet (Inbunden)
Författare: Lewis Carroll
Illustratör: Robert Ingpen
 
De flesta har nog på ett eller ett annat sätt kommit i kontakt med Alice i Underlandet. Kanske är man bekant med historien genom den tecknade Disney- versionen, eller Tim Burtons version med Johnny Depp som den galna Hattmakaren. Om inte annat så kanske du har fått upp ögonen för den där Alice i Underlandet sedan det nu även finns en tv-serie som på ett eller annat sätt är baserad på berättelsen av Lewis Carroll.
 
Alice i Underlandet handlar om flickan Alice vars äventyr i Underlandet börjar när hon får syn på en vit kanin som bär en väst och har ett klockur i handen. Som de flesta vet följer hon efter honom till ett kaninhål som hon sedan råkar trilla ner i. Och efter det får Alice vara med om den ena konstigheten efter den andra. Hon får göra bekantskap med den galna Hattmakaren, Solkatten, Kålmasken och flera andra karaktärer som vi som enbart sett filmatiseringarna (och här menar jag framför allt den tecknade) inte har träffat på förut. 
 
Jag har alltid varit lite fascinerad över Alice i Underlandet, men kanske inte på det sätt som man kan tro. Det som har fascinerat mig är Lewis Carroll och hans fantasti som resulterat i denna klassiker. Jag har lite blandade känslor till boken, och jag tror att det beror på att jag är väldigt fast i den tecknade Disney-versionen som jag såg på som barn. För bokens handling och den som man får följa i filmen skiljer sig något åt, vilket både skapar en viss positiv förvåning men samtidigt är min favorit del ur filmen till exempel inte med i boken. Vilket tyvärr sänker den något.
 
Nu låter det ju lite som om boken inte var någon höjdare.
 
Men låt mig fortsätta resonera lite. För då måste jag helt enkelt berätta för dig att den fortfarande är riktigt bra! Handlingen, karaktärerna, språket! Jag tycker mycket om den, men trots allt kanske den bleknar något bredvid de andra klassikerna i B Wahlströms serie som jag läst. Tråkigt, tyvärr, men sant. Men nu jämförs den med klassiker som har blivit älskade och hyllade av barn i hundra år. Jämför vi den med andra barnböcker jag läst så sopar Alice i Underlandet banan med dem!
 
Slutligen måste jag poängtera att oavsett om du gillar berättelsen om Alice eller inte, så är det värt att ha boken din ägo om så enbart för de underbara illustrationerna av fantastiska Robert Ingpen.

RSS 2.0