Recension - Var är Audrey?

 
Titel: Var är Audrey?
Författare: Sophie Kinsella
 
Då har bloggstafettspinnen nått mig och det är dags att dela med mig av min recension av Var är Audrey?. Sophie Kinsellas ungdomsromandebut. Jag skriver detta inlägg med feber - en förkylning har slagit till hårt - så om viss luddighet förekommer i inlägget ber jag hemskt mycket om ursäkt!
 
Handling
Var är Audrey? handlar om Audrey - en fjorton årig tjej - som efter en incident i skolan, lider av social fobi. På grund utav incidenten och den diagnos som ställdes går Audrey inte längre i skolan. Utan vistas hemma - vilket är toppen. Hon vill nämligen inte gå någonstans. Men under handlingens gång får man följa med Audrey på hennes väg mot tillfrisknad och vittna om de känslor och tankar som hon brottas med. Det är några saker som hjälper henne på vägen, en av dessa är en kille som hon känner lite extra för.   
 
Jag som sedan tidigare har läst flera av Kinsellas böcker, blev lite glatt överraskad att hon i sin ungdomsroman valde att skriva om ett sådant allvarligt ämne. Som den chic-lit-drottning hon är skulle hon ju ha kunnat välja ett enkelt spår och skriva någon som hon redan är van med. Men det gör hon inte, och det funkar bra. 
 
Karaktärer
Det är inte speciellt många karaktärer som man får ta del av, men av de som framkommer i boken får man lära känna flera av dem närmare. Det är sprida skurar på personligheterna i boken och de kompletterar varandra rätt väl, en ganska så tokig morsa med järnvilja, en pappa som är rätt mesig och som ger med sig åt fruns ilskna blickar genom hela boken - utan i slutet då han äntligen vågar stå på sig. En söt lillebror contra en ganska så typiskt tonårsbrorsa som allt för ofta utsätts för mammans påhitt från Daily Mail. Och så han, Linus, killen som är till stor hjälp tillsammans med psykologen Sarah i Audreys tillfrisknande.
 
De som nämns men sedan aldrig riktigt kommer in i handlingen är karaktärerna från skolan, vilket i och för sig leder till att man hela tiden läser med hoppet om att få en större inblick i vad som har hänt.
 
Språk
Språket, ja hur är språket då i denna bok. Ska jag vara helt ärlig, så måste jag säga att jag i början reagerade på det. Det jag reagerade på var att det då och då känns stöddigt och lite nonchalant. Det är ju Audreys röst man får följa, och som den tonårstjej hon är så kanske Kinsella vill förtydliga det.
Jag vet inte om det finns en mer genomtänkt tanke i att det ibland ska vara lite tonårsstöddigt, i och med att Audrey är berättaren och har mer eller mindre ett samtal med dig som läsare (eller vem det nu är hon vänder sig till), och att det stöddiga, nonchalanta tilltalandet som ibland kommer fram ska föreställa något skydd för en person som delar med sig av någon känsligt.
 
I vilket fall som helst så tycker jag att det blir mindre och mindre ju längre in i boken man kommer, och förutom att jag stör mig på tonläget i vissa tillfällen så flyter språket på bra. Det går fort och lätt att läsa. 
 
Mysfaktor
Var är Audrey? är en väldigt trevlig bok, om än med ett allvarligt ämne. Men det blir aldrig tungt eller jobbigt att läsa, utan det hålls hela tiden på en lätt och ganska ytlig nivå. Det lättar och piggar upp lite extra när Linus kommer in i bilden, och en förälskelse börjar spira. Och för att vara en bok där huvudkaraktären har social fobi så är den faktiskt ganska mysig. Annars är väl inte ordet mysig något som man kopplar samman med social fobi.  
 
 
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är Var är Audrey? av Sophie Kinsella en ganska lättsmält bok. Man tar sig igenom den enkelt och snabbt då språket flyter på, och kanske för att Kinsella har valt att ta sig an detta allvarliga ämne på ett ganska ytligt sätt. Det vill säga att jag tycker att det kommer och går svårare och mörkare stunder för Audrey men det blir inget nergrottande i dessa. Den är enligt mig även lite små rolig, och då och då kommer jag på mig själv att flina till lite extra åt någon rolighet i boken.
 
Som jag skrivit tidigare tycker jag att det är roligt och modigt av Kinsella att byta riktning, och ganska bra att på ett så enkelt sätt ändå ta upp en sådan allvarlig sak, som social fobi. 

Alice i Underlandet

 
Titel: Alice i underlandet (Inbunden)
Författare: Lewis Carroll
Illustratör: Robert Ingpen
 
De flesta har nog på ett eller ett annat sätt kommit i kontakt med Alice i Underlandet. Kanske är man bekant med historien genom den tecknade Disney- versionen, eller Tim Burtons version med Johnny Depp som den galna Hattmakaren. Om inte annat så kanske du har fått upp ögonen för den där Alice i Underlandet sedan det nu även finns en tv-serie som på ett eller annat sätt är baserad på berättelsen av Lewis Carroll.
 
Alice i Underlandet handlar om flickan Alice vars äventyr i Underlandet börjar när hon får syn på en vit kanin som bär en väst och har ett klockur i handen. Som de flesta vet följer hon efter honom till ett kaninhål som hon sedan råkar trilla ner i. Och efter det får Alice vara med om den ena konstigheten efter den andra. Hon får göra bekantskap med den galna Hattmakaren, Solkatten, Kålmasken och flera andra karaktärer som vi som enbart sett filmatiseringarna (och här menar jag framför allt den tecknade) inte har träffat på förut. 
 
Jag har alltid varit lite fascinerad över Alice i Underlandet, men kanske inte på det sätt som man kan tro. Det som har fascinerat mig är Lewis Carroll och hans fantasti som resulterat i denna klassiker. Jag har lite blandade känslor till boken, och jag tror att det beror på att jag är väldigt fast i den tecknade Disney-versionen som jag såg på som barn. För bokens handling och den som man får följa i filmen skiljer sig något åt, vilket både skapar en viss positiv förvåning men samtidigt är min favorit del ur filmen till exempel inte med i boken. Vilket tyvärr sänker den något.
 
Nu låter det ju lite som om boken inte var någon höjdare.
 
Men låt mig fortsätta resonera lite. För då måste jag helt enkelt berätta för dig att den fortfarande är riktigt bra! Handlingen, karaktärerna, språket! Jag tycker mycket om den, men trots allt kanske den bleknar något bredvid de andra klassikerna i B Wahlströms serie som jag läst. Tråkigt, tyvärr, men sant. Men nu jämförs den med klassiker som har blivit älskade och hyllade av barn i hundra år. Jämför vi den med andra barnböcker jag läst så sopar Alice i Underlandet banan med dem!
 
Slutligen måste jag poängtera att oavsett om du gillar berättelsen om Alice eller inte, så är det värt att ha boken din ägo om så enbart för de underbara illustrationerna av fantastiska Robert Ingpen.

Allt jag önskar mig

 
Titel: Allt jag önskar mig (Pocket)
Författare: Grégoire Delacourt
 
Allt jag önskar mig handlar om Jocelyne. Jocelyne är en medelålderskvinna som bor i staden Arras, Frankrike, tillsammans med sin make Jocelyn. Ja, du läste rätt: Jocelyne och Jocelyn. De har två vuxna barn tillsammans som båda har flyttat hemifrån. Jocelyne lever ett bra men enkelt liv. En gång i tiden drömde hon om att bli modeskapare i Paris, men det blev aldrig så och istället driver hon en sybehörsaffär och på fritiden skriver hon en blogg.
Trots att hennes högsta drömmar inte gick i uppfyllelse så är hon nöjd med det liv hon har. Men så en dag blir hon övertalad att spela på lotto, något som hon aldrig annars gör. Och mot alla odds vinner hon en stor summa pengar. Något som är alla andras stora dröm, men vad kommer den stora lottovinsten att betyda för Jocelyne? 
 
 
 
Hanldingen
En härlig bok med en fantastisk handling, där man får en tankeställare över att det som man tror är en dröm som går i upplevelse egentligen är början på något helt annat. Den skiljer sig ganska så mycket mot vad man tror att ska hända när huvudpersonen vinner en massa pengar, och det är faktiskt väldigt tacksamt. Att det inte är det där uppenbara att det spenderas pengar åt höger och vänster, och att pengarna skulle vara nyckeln till ett lyckligt liv. 
 
Karaktärerna
Det är lätt att gilla Jocelyne, som framstår som en väldigt jordnära, vänlig och positiv person. Jag blev väldigt fäst vid henne, men det är just bara henne jag blev väldigt fäst vid. Övriga karaktärer, som t.ex. Jocelynes make Jocelyn hade jag väldigt svårt med - lika så tvillingarna som har en frisössalong bredvid Jocelynes sybehörsaffär.
 
Språket
Hur är då språket i Allt jag önskar mig kanske du undrar? Jag måste erkänna att jag motsäger mig själv lite när jag ska svara på den här frågan. Ja, för hur är språket egentligen? Min första tanke är att det är bra, att det flyter på lätt när man läser. Språket är helt enkelt väldigt lätt att ta till sig. Men så kommer vi till det lilla krusslet, dialogerna. Helt plötsligt blir språket hackigt. Jag måste stanna till, tänka till. Till att börja med: är vi mitt inne i en konversation här? Det är nämligen inte markerat med vare sig talstreck eller citattecken. Sedan är det även svårt att veta vem det är som säger någonting eftersom det heller inte förekommer jättetydligt, enligt mig.
Men efter en stund kom jag in i det, sanningsenligt kanske jag inte la ner all för stor tid till att fundera över det hela utan lät det dialogerna bara få följa strömmen, följa det flyt som resten av språket har. Det där bekväma och behagliga flytet som gör att den känns lätt att läsa och att det vänds blad i en väldans hast.
 
Måste kanske tillägga att jag var väldigt tacksam över de korta kapitlena. Det gör att - om man som jag - gärna vill sluta läsa när man kommer till ett nytt kapitel, inte behöver oroa sig över om man ska påbörja ett nytt kapitel eller inte, med risk för att det ska vara för långt och att man måste stanna mitt i, trots allt.
 
Mysfaktorn
Mysfaktorn på den här boken är för det mesta ganska hög, men dock finns det tillfällen då ett mörker tränger sig in i den annars så mysiga tillvaron. Inget fel med det egentligen, det ger handlingen ett djup. Men för mig förstör det lite av mysfaktorn. 
 
 
Sammanfattning
En mycket bra bok att spendera tid med under mörka och ruggiga kvällar när regnet öser ner. En bok som man fort kommer in i och, om man bortser från det där med dialogerna, har ett språk som är behagligt och som gör den till en riktig bladvändare! 
En bok som dessutom gör så att man reflekterar över om mycket pengar verkligen är svaret på ett lyckligt liv. 
 
Betyg
Handling: 4 av 5
Karaktärerna: 4 av 5
Språk: 3½ av 5
Mysfaktor: 4 av 5

RSS 2.0